En resa som hette duga
22:00 startade jag min resa från Umeå igår, efter ett nådde tåget Sundsvall. Allt väl ända fram tills då, i samband med det så somnade jag och vaknade upp en timme senare när vi hade ställt om till vintertid. Inget märkligt med det kan tyckas, men tåget hade inte förflyttats och det stod kvar en bra stund, jag blev orolig och kollade läget med en av tågvärdarna som sa att dom skulle höra av sig i högtalaren.
Tiden gick och vid halv fem frågade jag igen och då trodde dom att bussar skulle hämta upp oss och köra till Gnarp, fyra mil från Sundsvall. Men de skulle meddela i högtalaren, men det verkar som den inte fungerade i min vagn. Jag fick syn på folk som lämnade tåget från andra vagnar och begav sig mot bussarna.
Som tur vad hade jag packat ihop och kunde ge mig av. Jag la in den stora väskan och kom ombord på en av bussarna. Framme i Gnarp var det bara att gå på tåget som kom ifrån Göteborg, dom som skulle norröver hoppade på våra bussar och tog sig till Sundsvall.
…
Vid närmare åttatiden rulllade tåget iväg och förutom några stopp för andra tåg på slutet så skötte sig tåget. Man vart trött. 16:25 kom så tåget in till centralstationen i Göteborg, 16:56 gick Öresundståget till Varberg, jag missade att se matchen live, men jag såg slutet via telefon när jag gick av tåget. En oerhört stark insats. Två viktiga poäng bärgades. 5–6 på bortaplan mot Warberg är inte illa.
…
Man får vara med om mycket när man reser och de olika mötena förgyller tillvaron.
Sen blir det som man gör det till, jag har fått ett nytt perspektiv på tillvaron och livet efter sjukdomsbeskedet och försöker göra saker direkt numera och försöka att inte se svart eller vitt på saker och ting. Jag vet om att jag är bra på det jag gör, bara jag tänker positivt och peppar mig själv.
…
Dagens låt; En gammal klassiker som spelades när Arvika Hockey Club entrade isen i Fermihallen, Eye of the Tiger med gruppen Survivor. Det var tider, minns upphämtningen mot Södertälje SK när 2–5 blev 5–5. Morfar Henrik Berggren var med, man får tårar när man tänker på den matchen och hur stark han var morfar. I samma veva vart Ola Fredricson utsedd till världens bäste bandyspelare vid VM i vikingaskeppet i Hamar, Norge, 1993. Arvika Basket låg fortfarande på topplistorna och Ingvar “Foten” Carlsson styrde landet.
…
Just det; Denna låten spelade jag när tåget lämnade Gnarp
Ha en fortsatt bra söndag så hörs vi imöra.
Trött Anders Bo Gunnar Andersson chekar ut
Någonstans i närheten av Åmål, 10–30–16