God Jul och tack för att ni finns här för mig!

24 December 2016 1 By admin

jagpaos

Vilket år det har varit, man har upplevt en hel del, träffat många härliga människor och har utvecklats som människa. Ingen dag har varit den andra lik. OS-resan till Rio de Janeiro gav mig väldigt mycket, tänk att jag fick uppleva alla Sarah Sjöströms medalj-lopp på plats, gåshud. Fotbollen gav också magi, när man såg gruppspelsmatchen mot Brasilien, 1–5 förlusten, då kunde jag inte tro att vårat landslag skulle repa sig och ta sig hela vägen till finalen.

Känslan som infann sig efter att ha sett dom slagit ut Brasilien på Maracanã efter straffar kommer jag bära med mig resten av mitt liv. Vi var säkert cirka 500-1000 svenskar mot över 75 000-77 000 brasilianare. Efter matchen ville de bli fotade med min jättestora svenskflagga som det stod IF Boltic på.

Jag upplevde också dambasketen och träffade på bland annat Diana Taurasis underbara föräldrar, pappan är från Italien och mamman från Argentina. Handboll och friidrott hann jag också med, även boxning, men där gick jag efter ett tag, det var inte roligt.

Väl hemma efter två dagar så upptäckte jag att något inte riktigt stod rätt till. Min högersida var inte som den skulle. Jag åkte in till vårdcentralen på Skoghall och dom kunde inte hitta något fel. Det gick några dagar och jag återvände dit, då blev jag skickad vidare till Centralsjukhuset där man skrev in mig på stroke-avdelningen för undersökningar.

Jag genomgick en undersökning, den visade att det inte var stroke/blodpropp eller hjärnblödning. Då blev jag inlagd på neurologavdelning, man tog en massa blodprov, jag lärde mig att handskas med det, man har alltid varit spruträdd sedan uppväxten.
De tog också ryggmärgsvätska och efter dom olika testerna kunde de konstatera att det var MS som jag hade drabbats av.

Jag fick beskedet torsdag den 8 september och bestämde mig direkt för att packa väskan och åka upp till min andra hemstad – Umeå. Västerbottens pärla har blivit en plats där jag finner ro och glädje i. Så mycket värme man möttes av däruppe, på fredagen när jag landade med flyget från Stockholm var jag iväg på kvällen på innebandylandskamp mellan Sverige, nio IKSU-spelare i truppen, och Finland.

Sverige vann och efteråt pratade jag med några av spelarna. Det kändes ända in i hjärtat när jag hörde hur uppskattat mitt besök var. Jag hade under dagen gått ut på facebook med att jag hade drabbats av MS, vilken värme som jag fick tillbaka, man blev verkligen rörd.

Helgen löpte på och på söndagen tog Jocke Sjöström med mig och gav mig IKSU-kläder, bland annat en ny hoddie, jag valde grå, och man tryckte IKSU-loggan på den då. Väl tillbaka till Arlanda mötte jag upp landslagsspelarna som hade varit i Finland och spelat returen i landskamperna. Jag var stressad in till Stockholm och hann inte prata så mycket, Sofie Andersson sa att dom inte hade fått kläder än, men hon tyckte att jag var värd att få hoddien innan dom.

Min inställning enda sen jag fick sjukdomsbeskedet har varit att ingen sjukdom ska få bryta ner mig, jag är inte den personen som lägger mig ner och dör.
Senare i september skickade jag iväg ett meddelande och berättade om att jag hade drabbats av MS, det mejlet gick iväg till Ann Meyers Drysdale som jag träffade på under OS. Hon är vice president i det basketlaget som jag följer i USA, Phoenix Mercury.
Hon blev berörd och frågade om min adress.
Någon vecka senare damp det ner ett paket från klubben/laget. Den innehöll ett krya på sig paket, Saker från 2014 när man senast vann WNBA, dessutom ett personligt brev handskrivet av henne, ett certifikat och en sko som var signerad av laget och ledarna. Det speciella med skon är att den bara finns i 300 exemplar och togs fram till 20 års jubilumet i år, vilken krya på sig present. Det kom någon tår, det kan jag lova.

Jag har lärt mig mycket under hösten och framförallt så har jag kunnat visa mina känslor på ett annat sätt än tidigare. Mycket har jag och tacka alla er som jag känner, ert stöd har betytt mycket och har givit mig kraft att kämpa vidare.

Därför vill jag tacka er alla med den här texten, ni kommer alltid finnas i mitt hjärta och jag lovar att kämpa vidare. All kärlek till er.

Nu i början av december åkte jag på lunginflammation. Men jag är snart bättre och siktar på att återgå i arbete och kunna fortsätta glädja er. Jag har ett Marathon nästa år som mål, det ska jag bara klara av, jag startar träningen så fort jag blir frisk nog att kunna anstränga kroppen med bra träning.

Vad än ni befinner er idag på julafton så önskar jag er en God jul och lova mig att ta hand om varandra.

Ha det gött

Anders Bo Gunnar Andersson
Karlstad 12-24-16