Jag fick sova inatt – underbart!

Jag börjar där jag slutade igår.
Natten mot idag kunde jag äntligen sova ut efter några sömnlösa nätter som har kantats av konstant hostande och försök att på något vis somna. En tablett var nyckeln till det hela. Så enkelt och smärtfritt.
Det kändes bara så underbart och när man väl klev upp så gjorde man det utvilad.


Idag röntgades mina lungor, det gick väldigt snabbt. Jag kom till centralsjukhuset vid tiotiden ungefär, talade om att jag var där, anmälde mig. Sedan gick jag mot väntrummet, som låg 5–800 meter från där jag startade, i väntrummet satt jag ungefär fem-tio minuter innan jag fick gå iväg och få röntgen avklarad.
Det som tog tid var väntan på resultatet av det hela. Min läkare på Skoghalls vårdcentral ringde upp mig och berättade att röntgen inte visade någonting. Lungorna var därmed ok. Men han ville ta reda på varför jag har ett så dåligt syrevärde i blodet. Han skickade en remiss till akut-medicin.

På akuten anmälde jag mig och hon som tog emot anmälan upplyste mig om att det kunde ta flera timmar innan det blev min tur. Jag tänkte inte så mycket på det utan gick mot väntrummet som jag blev sagt att gå till.
Väl där var rummet tomt, men det dröjde inte länge innan jag hade sällskap av en 85-årig dam från Kil och vi började prata. Det visade sig att hon hade ett barnbarn på 20-år som hade också drabbats av MS nyligen. Han hade också som jag aspberger.
Tänk hur det kan vara i livet ibland, själv hade hon drabbats av KOL utan att rökt en cigarett i hela sitt liv, hon hade också haft lunginflammation och skulle röntga lungorna. Därför satt hon i väntrummet, innan hade hon varit iväg på en ögongrej som hon hade väntat på att få gjort sedan maj förra året, sju-åtta månaders väntan.

Det vart ett roligt möte och hon hoppades på att bli frisk till slutet av januari så hon kunde komma iväg och jobba i sin kyrka i Kil. Jag håller tummarna för det. Säg att jag satt i väntrummet i högst en halvtimme, så det med flera timmars väntan stämde inte.

Jag kom in på rummet och genomgick EKG, fick extra syre genom näsan, sjuksköterskan tog också flera blodprov innan hon lämnade mig.
Därefter så låg jag där och tog det lugnt. Men jag får säga att dom jobbade på bra och efter ett tag kom en läkare in och hon började fråga mig en massa frågor, standardfrågor antar jag, sen gick hon iväg och hämtade en spruta. Jag som är spruträdd sedan barnsben talade om det. Men faktum är att det gick väldigt bra, det var inte så farligt, men jag har väl vant mig vid här laget.

Vad visade testerna? Syrevärdet i blodet hade gått upp från 92 igår till 94 idag. Allt annat i kroppen var bra, så jag har slemmet och hostan att jobba bort, med andra ord ser det väldigt bra ut framöver. Jag kan andas framtidstro. Nu kanske jag tog till starka laddade ord, men när det har varit som jobbigast med lunginflammationen så har man inte haft många krafter. Men nu vänder det.


Vilken respons jag fick på facebook när jag skrev från sjukhuset. Wow. Där snackar vi verkligen stöd, värme och kärlek.
Jag lyftes upp av era meddelanden, ni är en stor del i vart jag är idag. Det betyder väldigt mycket och när det blir motigt kan jag alltid tänka på era meddelande och le, Anders Bo Gunnar Andersson, du fixar det här.


Viktig match i innebandyn imorgon då IK Sirius IBK väntar på hemmaplan. Colorama Arena 19:00.
Tre poäng i matchen och vi går upp över nedflyttningsstrecket och närmar oss det roliga strecket, slutspelsstrecket.
Senast vi mötte varandra så gick matchen till sudden och slutade 3–3. Men imorgon tror jag på bra lir, energi och ett kokande Colorama som lyfter oss till tre poäng.
Forza KIBF.


Dagens låt blir en gammal klassiker från Al Green. Let’s stay together.

Ha det gött och en fortsatt bra vecka.

#tillsammans #allkärlektiller

Anders Bo Gunnar Andersson
Karlstad 3/1-2017.

Det här inlägget postades i Bloggen, Karlstad IBF herr. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *