Kärlek till Västerbotten/Norrbotten!

Ännu en vecka har passerat revyn och jag har kommit in i rutiner efter fyra semesterveckor. I måndags stämplade jag in på arbetsplatsen igen.
Vad upplevde jag då under mina fyra semester-veckor kanske ni undrar? Jag skulle vilja säga mycket glädje, värme, kärlek och gemenskap.

 

Det började med att jag åkte upp till Norrbotten och bodde hemma hos familjen Palmér i nio-tio dagar, mellersta dottern Mikaela tog studenten i Umeå och jag kom och överraskade med en fototavla. Mikaela spelar innebandy och det var ett bildkollage med bilder som jag har tagit när hon utövar idrotten. Men innan utsläppet från skolan var jag med på lillasystern Cornelias fotbollslag Sävast när de mötte Bergnäset och Öjebyn på bortaplan. Det blev dessvärre två förluster, segern kom när jag inte var med. Det kan man tolka hur man vill.

Jag var som sagt med om en hel del där uppe. Bland annat testade jag på pitepalt, mormor Ann-Kristin Samuelsson bjöd, och det var riktigt gott.
“Ta lite mer, det finns” manade hon på och jag var inte sen och nappa på det. Det var som mat ska vara, lagat från grunden, där var det inte något tal om matfusk.
Tomas Palmér tog med mig ut på fältet i närheten av hemmet på Heden och med oss var hundarna Torres och Merlin. Jag passade på och ta bilder då och fick några riktigt bra. Jag hängde med med på studentuppvaktningar, kalas för två tvillingar (fika), käkade lunch i centrala Boden och hade en riktig bra veckan. Dessutom råkade jag vinna några gånger i maxi-yatzy.

Lägg till att jag passade och besöka Piteå, fotboll mellan Piteå och Carlstad United.
Jag höll på och glömma att jag under den sista dagen däruppe passade på att doppa mig i sjön alträsket, https://sv.wikipedia.org/wiki/Altr%C3%A4sket,_Norrbotten, det var 13-14 grader i luften och bara fem-sex grader i vattnet. Då ska ni känna till att jag är ingen som badar ofta, men när jag hängde med och besökte Ann-Kristin och Berth Samuelssons stuga (mormor och morfar till Cornelia och Mikaela), då blev det bad. Jag höll också på att glömma att jag var med till kyrkan för Cornelias skolavslutning, när jag gick därifrån hade jag med mig många tankar och hade hade fått ytterligare perspektiv på livet och tillvaron.

Den veckan var mer än bra och jag trivs verkligen där uppe i Västerbotten/Norrbotten, de två landskapen har blivit som ett andra hem och framförallt känner jag mig som hemma i Umeå.

Fortsättning följer…

Anders Andersson
Karlstad 11 juli 2015.